Ett heltidsjobb som aldrig tar paus

Namn:Frida Lenback

Ålder: 16 år

Studerar: Samhällsvetenskaps-programmet på Sundsta-Älvkullegymnasiet, Karlstad

Golfhandicap: 20,5

Årets första klubbtävling 2025 på Årjängs GK går av stapeln Lördag 10/5 och är en välgörenhetstävling där alla intäkter samt eventuella frivilliga bidrag går oavkortat till Diabeteskampen.

I samband med detta så har jag stämt träff med Frida som är en av klubbens duktiga juniorspelare och hon ska få berätta lite om hur det är att leva med den obotliga sjukdomen typ-1 diabetes.

Frida var nio år, inne på sitt tionde, när symptomen började komma smygande. Hon började gå ned i vikt, var ständigt törstig och otroligt trött hela tiden.

Själv minns hon inte så mycket utav just den här tiden utom vissa fragment.

- Jag var på fotbollsskola innan midsommar det året och det spelade ingen roll hur mycket vatten jag drack. Jag var ändå törstig. Jag gick till och med i väg och köpte Piggelin för att försöka släcka törsten. Det kommer jag inte ihåg själv men det har en kompis berättat, säger Frida och skrattar.

Mamma Åsa hade sina misstankar om vad som kunde vara fel och bokade tid på vårdcentralen där de tog ett blodsockerprov. Fridas blodsockervärden visade sig vara väldigt höga och det blev ilfart till akuten i Karlstad. På sjukhuset diagnostiserades Frida med typ-1 diabetes. Hon blev inlagd på sjukhuset i två hela veckor och fick insulin via dropp.

Om man lite förenklat ska förklara skillnaden mellan typ-1 diabetes och typ-2 diabetes så är typ-1 diabetes en autoimmun och obotlig sjukdom som ofta debuterar i ung ålder. Trots forskning så vet man ännu inte orsaken till att man får sjukdomen. Vid typ-1 diabetes så slutar kroppen helt att producera insulin och därför måste insulin injiceras.

Typ- 2 diabetes, som cirka 85-90 % av alla diabetespatienter har, är lite mer komplex. Vid typ-2 diabetes har kroppen inte helt slutat att producera insulin men man har inte tillräckliga nivåer i kroppen. Typ-2 diabetes debuterar oftast senare i livet och kan ofta vara relaterade till levnadsvanor men även ärftlighet är en större faktor än vid typ-1 diabetes. Typ-2 diabetes kan ibland hållas i schack med mer hälsosamma levnadsvanor för att hålla blodsockernivåerna på en bra nivå men det kan även behövas medicinering.

Både Frida och mamma Åsa upplever ofta att det är många som inte vet skillnaden mellan de två olika diabetes-typerna, vilket kan leda till en del missuppfattningar.

 Diagnosen innebar självklart en stor omställning, inte bara för Frida utan för hela familjen, och under tiden på sjukhuset så fick de allihop upplärning i vad det innebär att leva med typ1-diabetes.

-  Jag fattade nog inte riktigt vad som hände, säger Frida. Men jag minns att det var jobbigt med alla stick man fick. Jag slog vad med sjuksköterskan att om jag kunde lära mig att ta sprutorna själv så skulle han ”flossa” och det gjorde han!

(För er som inte känner till vad ”flossa” är så är det en dans som var väldigt populär under den här tidsperioden.)

Frida och hennes familj vill gärna framhålla att de har väldigt positiva erfarenheter av Barn & Ungdomsmedicin avdelningen i Karlstad. De upplever att vården i Värmland har varit otroligt duktiga med att tillgodose Frida med de nyaste hjälpmedlen som finns på marknaden så fort det har kommit fram något nytt utan att snåla in på något.

Numera behöver Frida sällan ta insulin-sprutorna eftersom hon har en insulinpump som känner av insulin-nivåerna och doserar därefter. Den piper både om den känner av att nivåerna är för låga eller för höga.

-Att ha diabetes är ett heltidsjobb som aldrig tar paus. Det handlar om att alltid planera och ligga steget före. Jag behöver oftast veta vad som ska hända för det kan bli jobbigt om det inträffar något oförutsett.

Väga och mäta all mat som hon äter är till exempel en praktisk sak som följer med sjukdomen och att alltid se till sig druvsocker med sig ifall insulinnivåerna plötsligt dippar. Frida måste till exempel alltid knappa in kolhydratvärden från det hon äter till pumpen så att den ska fungera optimalt med doseringen.

-  Man lär sig allt eftersom ungefär vad matvarorna innehåller så det blir lite enklare med tiden, säger Frida.

 När Frida fick diabetes så spelade hon både fotboll och golf.

Hur påverkar sjukdomen livet i allmänhet när man är en aktiv ungdom undrar jag?

-  Jag känner inte att det hindrar mig egentligen så länge tekniken fungerar med pumpen och så. Det som är mest jobbigt är det ständiga planerandet.

Det var lite problematiskt med fotbollen eftersom jag inte kunde spela med pumpen så pappa, som även var tränare för laget, fick hålla koll och stå redo med saft och Festis om det behövdes. Men annars så hindrade inte sjukdomen mig. Jag kunde ju ändå vara med och spela.

2023 slutade Frida med fotbollen då golfen tog över allt mer.

Frida började med golf när hon var sex år och hon har sedan dess aktivt deltagit i Årjäng GK:s juniorverksamhet, vilket hon tycker är väldigt kul.

-  Jag har ju spelat hela tiden utan avbrott egentligen sen dess och varit med på träningar och så men jag började spela riktigt mycket först 2020.

Jag frågar vad hon har som mål med golfen och Frida svarar utan att tveka:

-Att bli så bra som möjligt!

Frida erkänner att hon är en riktig vinnarskalle och att hon älskar att tävla. Hon har med framgång deltagit i flera seniortävlingar på Årjängs GK de senaste åren och även varit på golfläger med andra golfande tjejer. Hon är också en av eleverna i Zandra Nilssons HTU-grupp som Zandra håller i under sin utbildning. Det innebär att Frida med jämna mellanrum tränar med Zandra och får uppföljning under en tvåårsperiod.

Självklart ska Frida även vara med och tävla i Diabetesslaget 10:e Maj och vi hoppas på att många andra också hänger på så att vi tillsammans kan samla ihop en fin slant till Diabeteskampen.

För alla som känner för att bidra till Diabeteskampen så kan man swisha direkt till 9007741 eller göra en bankinbetalning till Bankgiro 900-7741

Terése Andersson